Har kommit in i en loner-period. Vill vara ensam. Har tidigare haft svårt för att vara ensam och fått panik bara av tanken. Men det kommer och går i perioder. Just nu orkar jag inte vara trevlig. Vet inte riktigt vad det kommer sig men trevlig-het känns som en lyxvara, något jag själv måste uppbåda och jag har inte energin till det. Så jag sluter in mig i mitt lilla skal. Och låtsas att allt är bra.
Det är fult att vilja vara ensam. Det är sjukligt beteende. Man
får inte vilja vara ensam. Men som en del av mitt nya jag går jag emot denna norm och är för mig själv. Heal in silence, vet ni. Och det finns tydligen inget som heter frivillig ensamhet men nu är det dags, tycker jag. Slå sig fri innan tiden är förbi. Ytterst djupt sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar