Svenskarnas vanligaste svar på denna fråga: Nej, inte på Gud, nej nej. Men jag tror på nånting.
Att vara kristen och tro på Gud har fått en oerhört dålig klang i Sverige. Det vet jag ju själv. Säger någon att den är kristen skapar man genast en massa fördomar och förutfattade meningar. Kristna människor äter bara ekologiskt. Går inte ut och festar. Svär inte. Haha, ni hör ju.
Därför är nog oerhört många människor rädda för att kalla sig kristna eller säga att de tror på Gud. Jag själv är inte kristen och tror inte på Gud. Jag är en sån tror på nånting människa. Jag tror inte att världen kom till genom att en snubbe en dag satte igång och skapade. Nepp. Jag tror inte på att det finns en allsmäktig som man måste behaga. Jag tror inte på Jesus. Jag tror inte på... Japp, jag skulle kunna fortsätta väldigt länge. Men om vi istället ska gå över till vad jag faktiskt tror på så tror jag främst på ödet. Saker och ting är menade att hända. Men man har en viss chans att påverka sitt öde. Om man går emot sin magkänsla t.ex. Eller kämpar för något man inte är ämnad att kämpa för. (Som att man inte får ett jobb man sökt, men att man är första reserv så knäcker man benet på den som fick det så att man får det...) Så... ödet. Och då tror jag att man har någon som styr ens öde. Inte en som styr alla utan det finns en för mig. Som vet mitt bästa, som känner mig. Kanske en avdankad gammal släkting som gått ur tiden. Det vore coolt.
Så det här är vad jag tror på. Vad tror ni på?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tillhör också den kategorin, tror på nånting men kan inte riktigt definiera vad. Jag har varit aktiv i kyrkan och är troende, men troende på exakt vad vet jag inte. Jag tror, som dig, på ödet.
Jag tror på mig sjäöv.
O människans egna ansvar och förmåga till att påverka sitt egna liv.
Skicka en kommentar