Måndagssyndrom

Idag lider jag av sånt äkta måndagssyndrom. Idag är första dagen i mitt nya liv. Idag är ingenting omöjligt. Känner ni igen det? Man satsar stort, faller tungt (!). Och varje gång reflekterar man över det och tänker Det är annorlunda den här gången. Och såklart att det är. Enda tills man står där igen, tillbaka på ruta ett.

Måndagar är egentligen min väg-dag. Men jag vill inte, det tar emot så fruktansvärt. De säger att man ska mäta sig istället. Så jag tror jag ska det. Jag tränar ju ganska mycket (3-5 dagar/vecka) och då är klart man bygger en del muskler, lite beroende på träning förstås. Därför kan kanske vikten stå stilla medan det händer en hel del, kroppsligt. (Jag intalar mig det...). Får se om jag vågar lägga upp måtten sen :D