Jag är inte typen som misslyckas. Som samtycker till att misslyckas. Som ser det som okej att dala ibland. Naha. Jag vill alltid ligga på topp. Ställer alltid för höga krav på mig själv. Och brukar därmed lyckas ganska bra. *pepparpeppar* Jag får ångest om jag vet att jag inte gjort mitt allra bästa. Ja, det är jobbigt som fan. Men det är inte min poäng...
Det här med äta bra, må bra och gå ner i vikt verkar vara ett undantag. Jag hittar alltid ursäkter och undanflykter till misslyckande, snedsteg. Vilket är konstigt. Det här är ju viktigare än någonting annat! Det handlar inte bara om att bekräfta mig själv (jag kan!) utan om min hälsa! Det borde väl vara motiverande och skäl nog?!
söndag 2 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
kom igen nu, måndag morgon! *pepp pepp*
Kom igen nu.
JAg förstår precis vad du menar dock, är det inte konstigt vad man kan tillåta sig att stoppa i sig ???
Kram och pepp
Tack för peppandet! Nu kör vi!!!
Skicka en kommentar