onsdag 12 augusti 2009

Släkt

Igår kväll kom min farmor till Sverige. Till vardags är hon bosatt i Spanien. Det är lagom avstånd, tycker jag. Och min övriga familj. Det är hemskt att tycka och känna så. Men hon är en människa som aldrig någonsin, under några omständigheter, har fel. Eller kan bli emotsagd (eftersom hon aldrig har fel...). Alltid måste få som hon vill. Det är aldrig något som är bra. Detta är i längden ganska tröttsamt. Därför är det bäst som det är.

Men nu är hon alltså här. Vi ska träffas ikväll. Det ger mig lite ångest. Hon är nämligen oxå väldigt ärlig. Ett år hade stora delar av min fasters familj gått ner i vikt. Alla utom hon i princip, min faster alltså. Hon är inte tjock eller så, absolut inte. Men ni vet, som Svenssons är mest. Farmor inspekterar familjen, kramar min faster och säger "Ja, alla har ju inte lyckats gå ner i vikt iaf". Vad vill man ha sagt när man slänger ur sig något sådant?!

Därför är jag livrädd för att min vikt ska komma på tal. Jag klarar inte den sortens kritik. Jag vet att jag är överviktig. Men jag vill inte gärna ha det påpekat. Det är knappast så att någon lyckats missa det. Och nej, jag ska inte ha barn.

Misstänkt babymage?

Inga kommentarer: