söndag 12 juli 2009

Vikttankar

Jag funderar ganska mycket nuförtiden. På gott och ont :)

När jag läste igenom inlägget här nedan om hur jag gått ner 7kg på 3,5 månader blev jag lite besviken. 2kg i månaden. Känns ju som ingenting. Men jag återvänder ändå till tankarna om att man inte ska gå ner för fort. 0,5 kg i veckan är ju jättebra! Visst hade man kunnat gå ner mer än så... Men det är så mycket annat som spelar in. Kroppen ska hänga med. Kul att gå ner massor i vikt apfort men få massa skinn hängande överallt, eh nej?

Men inte bara kroppen ska hänga med - hjärnan måste vara med på förändringen oxå. Går man ner för mycket, för snabbt slår det slint. Det kan jag svära på. Låter man det ta den tid det tar kan man glädjas åt varje litet minus, varenda liten centimeter! Det är viktigt! Hjärnan måste haja att man blir mindre. Annars vill man nog aldrig sätta stopp. Man fattar inte sitt eget bästa... Är ni med? Kroppen säger ajaj-vadmycketjagtappat men hjärnan säger hängerdetintefortfarandelitevälmycketruntbuken.

Eller vad tror ni?

3 kommentarer:

Cornelia sa...

Kloka ord, en lite långsammare viktnedgång är definitivt att föredra om dufrågar mig, då hänger kroppen med bättre både fysiskt och psykiskt!
Kram och pepp

Chrissan sa...

Hallå där!
Jag har tappat 9 kilo på snart 8 månader...inget höjdarresultat om man slår ut det/vecka...men försöker intala mig att det är bättre med en lååångsam viktminskning än en snabb.;)

Tjockolina sa...

All denna hets om att tappa så mycket som möjligt så fort som möjligt... Jämför man hur lång tid det tog att samla på sig all vikt är det ganska skrämmande hur fort man förväntar sig att den ska försvinna...