Crap!

Japp, så har jag gjort det igen. Gjort mig själv illa och ångestfylld.

Har skött maten bra idag. Inte exemplariskt. Men bra. Vart helt nöjd. Tills jag kom hem. Trött. Småhungrig. Ensam. Oj, vad ensam jag är. Jag gillar ju inte att vara ensam. Hungrig. Äta, måste äta. Mer ensam. Hatar att vara ensam. Rulltårta. Trösta. Äta, måste äta.

Nu känner jag sockret pumpas runt i mitt blod. Förgifta min kropp. Lägga sig till siffrorna på vågen. Äckel. Känner mig så jävla äcklig. Vill gråta. Göra ännu mer skada. Men naha. Not gonna happen. Gjort är gjort. Imorgon är en annan dag. En ny dag. En bättre dag.

Frågan jag ställer mig, som ekar i mitt huvud är varför? Varför gör jag såhär mot mig själv när jag vet hur dåligt det får mig att må? Varför låter jag suget ta överhanden? Varförvarförvarför.