Varje månad borde jag lägga en väl utvald del av min lön i ett vackert kuvert och arkivera detta i soppåsen. Indirekt gör jag det redan. Det känns inte så himla festligt. Och jag som är så snål!
Det händer nästan varje gång jag är och handlar att jag impuls köper något. T.ex lax. Jag gillar lax. Men varje gång jag ska ta mig för att äta det tar det liksom stopp och jag kommer och tänka på en eller annan gång då lax inte smakat lax utan något annat äckligt. Och då kan jag inte äta den. Men det gör inget, för den går inte ut förrän om två veckor. Men två veckor går så himla fort och jag har inte hunnit bli sugen på lax igen! Dumt va?
Vi svenskar slänger enorma mängder (ton) mat varje år. Periodvis står jag nog för allt slängande själv, tror jag. Det får mig att skämmas en smula. Jag vill ju såklart inte slänga mat. Eller andra saker som jag köpt. Så dagens varför: Varför envisas jag med att köpa saker som blir dåliga innan jag ätit upp dem så att jag måste slänga dem? Gång på gång?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra inlägg, tänkvärt. Jag som skall bli student nu måste verkligen tänka igenom vad jag handlar.
Kram och pepp
Precis, när man inga pengar har känns det ännu mer onödigt!
Skicka en kommentar