Jag försöker hänga med i min vardags rasande tempo. Jag hinner aldrig stanna upp, andas och bara vara. Jag är trött, stressad och grinig. Och ser ingen ljusning alls. Förutom det lilla guldkorn som nattsömnen är. Ja, idag är jag lite deppig. Förmodligen för att jag inte tränat sedan i måndags. Så det får vi se till att ändra på. Om jag överhuvudtaget ska komma upp imorgon.
Jag läser om giraffspråket. Man ska kommunicera med andra utan att såra. Det känns självklart. Men ack så ovanligt. Sedan jag började läsa min kurs i "Kommunikation och samtalsmetodik" har jag börjat reflektera sjukt mycket över hur folk kommunicerar. Och hur dåliga många är på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar